STUN

Ja, flyttlasset till Göteborg begav sig förra fredagen och energin har gått åt till att styra upp nya lyan och lära känna min nya hemstad. Trivs än så länge som fisken i vattnet och har hunnit med att bränna för mycket pengar, shoppat och varit ute.

Igår hade jag första nollningen med nya klassen. Tyvärr hade informationen gått ut dåligt så vi var väl kanske 15 av alla 80 som dök upp. Men lite brännboll, grillat och öl hann vi med. Snackade med en del, känner mig himla gammal. Inte många killar men en del värmlänningar och en Karlstadtjej än så länge. Imorgon börjar det på riktigt och då kan jag återkomma med lite analys över klassen.

Kör på svart imorn. Tror jag. Får se om jag hinner lägga upp en schysst bild innan jag drar. Men ni kan förvänta er lite mer updates i framtiden. Nu är jag bloggsugen iallafall.

Wish me luck !

Gus blöta nos mot mitt ben och den villkorslösa kärlek man vänjer sig vid så snabbt. Åtta dagar senare och jag lyssnar efter tassandet och känner efter värmen i sängen. Han fick åka tillbaka till brorsan igår. Det har varit fint och mysigt, drygt och jobbigt. Nu packar jag ner mitt liv i lådor. Ågren som bara den. Om två veckor börjar skola och allvar. Helt plötsligt fick jag sjuk åldersnoja. Om tre år är jag 25. Och förhoppningsvis klar med min kandidatxamen. Tjugofem. Det är ju ingen ålder alls. Suck.

Nu packar jag lite till.

Jag - redo för promme

---

Jag vet inte om min bror överdrev vad mycket dom motionerar sin hund när dom överlät honom till mig i en vecka. Tycker det låter sjukt ambitiöst men jag är inte den som är den. Så med promenadkläderna redo, cykelbyxor och brorsans gamla ZOO YORK-tischa, är jag klar för att bli den hurtbulle jag alltid velat bli. Emma och Helena hakar också, det gillar vi.

Ut i regnet nu va' ?!

Tog en sommarpause. Både från blogg och från saker jag vet jag borde göra. Ångesten över flytt och plugg, fest och semester kom över mig likt ett monster, en mardröm. Orkar inte. Vill inte. Vi tar en till öl. Men ölen har också slutat hjälpa. Opepp. Off game. Somna framför tv:n en lördagkväll innan tolv. Min kropp sa tack Stina, men det är nog nu. De senaste åtta månaderna tog ut sin rätt och jag känner mig så trött. Mjölksyra i benen och tunga ögonlock. Kände att Karlstads krogliv hade bjudit på sitt. Och för en gångs skull sa jag nej, trots den pockade tanken att det kanske var denna kväll som något extra skulle hända.

Det gjorde det inte. Blir det så nu ? Att man stannar hemma och är nöjd. Nej, nästa helg är ju sista helgen i min gamla hemstad innan flyttlasset går en till gång. Detta ska ju firas, eller ? Det får bli så, en sista kväll då jag är game. Men samtidigt är det så lätt att säga, en söndagkväll att veckan ska bli lugn. Så kommer onsdagen och knackar på dörren. Vi får se vart mina löften och principer finns då.

Återkommer.

Lite stört är det väl att jag sitter och läser dödsrunorna i DN och gråter en skvätt. Läser dikterna, årtalen, namnen på släkt och vänner. Försöker lista ut dödsorsaker och föreställa mig hur deras liv sett ut. Hur mycket av det goda de fick uppleva och hur länge de fick leva.

Årtalen skrämmer mig ibland. Speciellt när det är många födda på 50-talet. Det får mig att inse att mamma inte är odödlig. Även om man på ett naivt, barnsligt sätt hoppas, förnekar, tror det. Kändes inte så farligt  idag,mest 10- och 20-talister ( är det hemskt att känna lättnad, men jag menar inte så ... ).

Nu ska en cigarett tillsammans med en kopp te avnjutas på balkongen. Sen måste jag sortera tvätt, har tvättid 7 imorgon bitti. Inte kul alls. Speciellt inte när man fyller år ...

Tråkigt skönt med en ren lägenhet och mycket varm dusch. Vi gav upp lerbadet till camping efter två nätter. Hela grejen med att bo på camping försvann när man var tvungen att sitta i ett stängt tält för att regnet öste ner. Så Malins underbara kusin Karin tog emot oss och vi, i alla fall jag, nästan grät av lycka över att komma in i en ren, fin lägenhet och få duscha länge och varmt.

Nu är vi tillbaka i Karlstaden och jag känner mig lite sliten, trots detta har jag en del saker jag måste fixa med så jag får vänta med vilandet till senare. Något som är mindre kul är att min laptop har gett upp, dragit sista sucken. Som det verkar nu. Men jag hoppas på att Stefan kan rädda vad som finns på den iallafall. Är en del saker där som jag inte vill bli av med. Och allt jag har i huvudet är avsnittet My motherboard, My self (S04E08) av Sex and the city när Carries dator kraschar och hon förlorar allt för att hon inte gjort någon back up. Man tycker jag borde lärt mig när jag såg avsnittet, om inte första gången så i alla fall den 17e. Men nej, det enda som finns som någon slags back up är bloggen och FB.

Tragiskt.