STUN

Shit vad jag inte orkar det här. Vet inte ens hur jag hamna mitt uppe i det. Var bara så trött på allt, och inte fan blev det bättre. Schizofrenic alcoholic. Och nu är snöbollen i rullning och det kommer aldrig ta slut. Tack gode gud att jag snart ska härifrån. Jag skulle aldrig lämnat den trygga sfären från början,  men what you gonna do ? Life's a bitch and then you die.

Och nej, jag tycker inte synd om mig själv. Har aldrig förstått mig på det där, det är ju inte så att saken blir bättre. Man kan ju inte direkt gå och tycka synd om sig själv eller vilja att andra gör om en, den rollen kommer jag aldrig spela. Lite bättre har min mamma uppfostrat mig.