4th of July
Flygbiljett bokad och jag flyttar hem till Sverige igen. Och känslorna ? De är dubbla. Jag älskar Glasgow, staden som kändes hemma på en gång. Så mycket snabbare och så mycket mer än vad Oslo någonsin gjorde. Och jag har insett att jag behöver bo i en stad som lever varje dag och inte bara runt helgen eller runt löning. En stad som bjuder på utekvällar när du själv känner för det. En stad som aldrig riktigt dör.
Samtidigt som jag saknar hemma. Saknar familjen, saknar vännerna. Har haft hemlängtan en hel del de senaste två dagarna. Inte så mycket på grund av Karlstad men för att det verkar som folk har det ganska bra och roligt hemma just nu. Och vissa saker kan jag inte få här, som familjemiddagar på påsk eller födelsedagar. Eller te i soffan hemma hos Emma. Visst, man skapar sig nya vänner och nya minnen men det är något speciellt med den gamla. Eller hur ?
Har insett att Glasgow kommer dö lite över sommaren och beslutet att komma hem redan i juli tog jag eftersom alla som jag umgås med drar i i mitten av juni. Att jag ändå stannar ett par veckor till är mest ett pengabeslut. Hade inte tänkt jobba i Sverige sommar och tänkte därför att jag lika gärna kan stanna tills Hulstfred. Sen blir det en "sista" sommar. Med festival, semester, sol och bad. Kvalitetstid med vänner och familj. Och förberedande flytt till Göteborg förhoppningsvis. Men skulle jag inte komma in på något jag vill, då blir det tillbaka till Glasgow och se över möjligheten att plugga här. För något jag är säker på, är att jag är kär i den här staden.
Sverige, och även Norge för den delen, är ett kallt, inrutat land. Jag säger inte att Glasgow och Skottland är perfekt. Men man inser verkligen vad mycket svensken är instängd i sin värld. I sin inrutade livsstil och själviskhet. De människor jag har stött på här, både privat, i arbetslivet och i butiker, banker etc. bryr sig. De är trevliga, hjälpsamma och artiga. Så mycket av detta är vi inte i Sverige. Bara det att när jag sökte jobb och gick runt med mina CV:s så tipsade folk mig om ställen där de sökte folk om det var så att de själva inte gjorde det. Och så fort man ber om hjälp, frågar om vägen så är ingen för upptagen eller för viktig för att inte hjälpa till.
Dessutom finns det inget bättre att bli kallad love, honey och darling ten times a day. Jag älskar det.
Så Glasgow kommer verkligen finnas i mitt hjärta och skulle det bli så att jag inte flyttar tillbaka så kómmer jag absolut resa hit regelbundet. För Glasgow är Glasgow.
Samtidigt som jag saknar hemma. Saknar familjen, saknar vännerna. Har haft hemlängtan en hel del de senaste två dagarna. Inte så mycket på grund av Karlstad men för att det verkar som folk har det ganska bra och roligt hemma just nu. Och vissa saker kan jag inte få här, som familjemiddagar på påsk eller födelsedagar. Eller te i soffan hemma hos Emma. Visst, man skapar sig nya vänner och nya minnen men det är något speciellt med den gamla. Eller hur ?
Har insett att Glasgow kommer dö lite över sommaren och beslutet att komma hem redan i juli tog jag eftersom alla som jag umgås med drar i i mitten av juni. Att jag ändå stannar ett par veckor till är mest ett pengabeslut. Hade inte tänkt jobba i Sverige sommar och tänkte därför att jag lika gärna kan stanna tills Hulstfred. Sen blir det en "sista" sommar. Med festival, semester, sol och bad. Kvalitetstid med vänner och familj. Och förberedande flytt till Göteborg förhoppningsvis. Men skulle jag inte komma in på något jag vill, då blir det tillbaka till Glasgow och se över möjligheten att plugga här. För något jag är säker på, är att jag är kär i den här staden.
Sverige, och även Norge för den delen, är ett kallt, inrutat land. Jag säger inte att Glasgow och Skottland är perfekt. Men man inser verkligen vad mycket svensken är instängd i sin värld. I sin inrutade livsstil och själviskhet. De människor jag har stött på här, både privat, i arbetslivet och i butiker, banker etc. bryr sig. De är trevliga, hjälpsamma och artiga. Så mycket av detta är vi inte i Sverige. Bara det att när jag sökte jobb och gick runt med mina CV:s så tipsade folk mig om ställen där de sökte folk om det var så att de själva inte gjorde det. Och så fort man ber om hjälp, frågar om vägen så är ingen för upptagen eller för viktig för att inte hjälpa till.
Dessutom finns det inget bättre att bli kallad love, honey och darling ten times a day. Jag älskar det.
Så Glasgow kommer verkligen finnas i mitt hjärta och skulle det bli så att jag inte flyttar tillbaka så kómmer jag absolut resa hit regelbundet. För Glasgow är Glasgow.
Kommentarer
Trackback
