STUN

Lite stört är det väl att jag sitter och läser dödsrunorna i DN och gråter en skvätt. Läser dikterna, årtalen, namnen på släkt och vänner. Försöker lista ut dödsorsaker och föreställa mig hur deras liv sett ut. Hur mycket av det goda de fick uppleva och hur länge de fick leva.

Årtalen skrämmer mig ibland. Speciellt när det är många födda på 50-talet. Det får mig att inse att mamma inte är odödlig. Även om man på ett naivt, barnsligt sätt hoppas, förnekar, tror det. Kändes inte så farligt  idag,mest 10- och 20-talister ( är det hemskt att känna lättnad, men jag menar inte så ... ).

Nu ska en cigarett tillsammans med en kopp te avnjutas på balkongen. Sen måste jag sortera tvätt, har tvättid 7 imorgon bitti. Inte kul alls. Speciellt inte när man fyller år ...