STUN

Här sitter vi, en himlans massa år senare. Och vad har förändrats ? Otroligt mycket skulle några säga. Men ändå, så lite. Visst, folk har flyttat. Skaffat eget, skaffat katt, skaffat sambo. Ändå är det dessa ljumna sommarkvällar, som på senare år har spenderats på Emmas balkong, som får mig att tänka att vi är nog precis som vi var. Och alltid kommer att vara.

Vänner.

Vi pratar vitt, vi pratar brett. Vi pratar sex, vi pratar minnen. Vi pratar en himla massa helt enkelt. Och vad skönt det är. För visst har vi alla gått vidare, vissa åt olika håll, andra till nya vänner. Men i slutändan så sitter vi där. För vissa sex år senare, för andra 12 och för några 18. Tiden har gått fort, den har gått sakta och den har ibland runnit oss ur händerna. Men jag är glad att jag har dessa tjejer. Som redan vet allt och lite till. Inget behöver förklaras, inget behöver ursäktas. Det är bara bra, precis som det ska vara.

Så här sitter jag, lite torr i halsen efter allt tjat, lite full i rök ( som jag iofs inte behöver smyga med längra, thank god ) och njuter. Ännu bättre blir det imorgon bitti. Då blir det frukost. Med mina flickor. I allafall ett par utav dom. Och till er andra, som far och flyger, jobbar och sliter, vi tar igen det snart.

Så ta hand om vännen din, som du har kär.