STUN

Jag har aldrig varit bra på förändringar. Eller bra och bra, jag klarar inte riktigt av dom. Jag vill gärna tro att jag växt som person med åren och blivit bättre på saker och ting. Som med mat, så mycket mer jag äter och testar idag än för några år sedan. Eller förmågan att slänga saker. Förr sparade jag minsta papper, minsta kvitto, minsta trasiga lilla bit hittad på golvet. Men efter flyttar och sett en mormor tömma ett hus som dom bott i, i 30 år och allt hon samlat på sig. Så har jag insett att allt är inte till för att sparas. Det där med att vara lite kritisk och inse att vissa saker blir varken värdefulla eller finare med åren, är något jag lärt mig.

Men nya saker kan jag ha svårt för. Mycket svårt för. Som nu, när MSN påminner mig varje dag, kastar det i ansiktet på mig, att det finns en ny version ute. Vill jag ha den ? Nej, ibland förstår jag inte riktigt meningen med att förnya, inte förbättra, saker. Tar mig evigheter att lära mig allt igen. Se bara på Windows Vista. Hade precis lärt mig XP och här sitter jag med Vista på en dator som jag haft i ett och ett halv år och kan fortfarande inte klura ut hur Word funkar. Eller Ctrl+Alt+Del. Varför startar inte datorn om på en gång ? Hallå ?!

Nya iTunes förvirrar mig också, vadå ändra vy över låtarna ? För att inte tala om Facebook. Som på typ ett halvår förändrats hela två ggr. Känner mig vilsen och bortkommen så fort jag loggar in. Och ja, jag gillar inställningen det var bättre förr. Ibland iallafall. Ska jag bli tvungen att gå med i en grupp nu, No to new FB. Kanske. Det är absolut något jag överväger.

Förändringar är så mycket lättare om man väljer dom själv. Då har du iallafall tagit steget och inte någon annan. Då är det på dina villkor och ingen annans. Visst, det kan vara skrämmande men det kan också vara bra. Nu babblar jag visst på. Allt för att faktiskt ta tag i pluggandet inför högskoleprovet. Men nu, back to work.

See ya in a bit.