STUN

Här sitter jag. På sängkanten, framför tv:n som just nu visar Idol. Hemma igen, tillbaka till verkligheten. Statusinläggen på Facebook tyder på att folk planerar fest och flärd denna mörka, blöta fredag. Själv sitter jag hemma, själv och på ett sätt är det ganska skönt. Jag gillar att vara själv.

Men just nu, i min ångest frammanad av hemfärden från mitt livs kärlek, Glasgow, så är ensamheten lite påträngande. Det ligger så mycket måsten i luften, sådana jag borde ta itu med. Sådana som jag inte riktigt vill ta itu med. Sådana som är lätta att ignorera i sällskap av andra. Jag har i alla fall satt på en tvättmaskin. Men nu är den snart klar. Vilket innebär ytterligare ett måste, om än ett lättare sådant.

Riktig mat har jag inte ätit på ett tag. Om man inte räknar med restaurangbesöket i tisdags. Och min mage svider. Min hals gör ont. Min läpp bultar. Och det är just i ensamheten det är så lätt att tycka synd om sig själv. Min studiemotivation är inte på topp, jag är inte överförtjust i Göteborg och helst av vill jag bara packa min väska, flytta till Glasgow, ha obegränsat med pengar och ett liv utan ansvar, måsten och verkliga problem. Det kanske vore lite lättare då, just nu.

Vi får se.

PS. Jag hade det väldigt bra i Glasgow. För bra. För kort.

PS2. Därför bokade jag biljetter att åka tillbaka 28 januari. I en hel vecka.

PS3. Dom kostade bara 172 kr !