STUN

För första gången i hela mitt liv har jag fått ganska långt hår. Alla som har känt (hjärnsläpp, stavas det ens så ?) mig under en längre tid vet att jag aldrig haft långt hår. Har aldrig haft tålamodet, men nu har jag under ca, ett års tid flytt saxen och endast låtit friösen "trimma" topparna. Alltså, klippa 2 mm, inte mer.

Och långt och fint har det blivit. Jag kan hade både hästsvans och knut på huvudet.

Jag älskar det. Om det inte vore för allt hår som jag tappar ... Jag upplever att jag tappar mer nu än någonsin tidigare, jag vet att det är längre och att det därför märks mer. Men ärligt. Det är hår överallt. Jag lägger mig i soffan med huvudet på den svarta kudden. Och 15 hårstrån är kvar när jag reser mig. Jag tar av och på mig jackan, varje gång får jag avlägsna en mindre päls på kragen.

Och, trots att jag alltid borstar håret innan, så fäller jag som mest när jag tvättar det. Nu snackar vi inte en liten boll i brunnen utan ett helt jävla nystan. Tänk er vad ni antagligen rafsar ur avloppet kanske sådär varannan månad. Om ni har hår det vill säga. Så mycket, och lite till, får jag ta bort när jag duschat klart.

Håret, det är överallt. Leker i dammråttorna i hörnen. Sitter på underisdan av strumporna och inte fan går det bort i tvätten. Nej, överallt. Hade jag varit man och märkt att det blivit lite tunnare på huvudet så hade jag sprungit mig blodig till apoteket och kastat mig över varenda Rogaineprodukt dom har.

Men, det är ju ingen skillnad ?