STUN

Flyttat nu igen. Bor numera i klasskamrat Rebeccas vardagsrum. Får duga fram till 10e februari då jag får hyra en liten 2:a i Kallebäck till sista juni. Vart jag tar vägen sen får vi se. Förhoppningsvis får jag tag på något på lite längre sikt. Är ganska trött på att packa ihop och dra.

Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.

Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.

Inte långt kvar till jul och hemfärd.

Flyttat nu igen. Bor numera i klasskamrat Rebeccas vardagsrum. Får duga fram till 10e februari då jag får hyra en liten 2:a i Kallebäck till sista juni. Vart jag tar vägen sen får vi se. Förhoppningsvis får jag tag på något på lite längre sikt. Är ganska trött på att packa ihop och dra.

Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.

Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.

Inte långt kvar till jul och hemfärd.

Flyttat nu igen. Bor numera i klasskamrat Rebeccas vardagsrum. Får duga fram till 10e februari då jag får hyra en liten 2:a i Kallebäck till sista juni. Vart jag tar vägen sen får vi se. Förhoppningsvis får jag tag på något på lite längre sikt. Är ganska trött på att packa ihop och dra.

Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.

Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.

Inte långt kvar till jul och hemfärd.

För första gången i hela mitt liv har jag fått ganska långt hår. Alla som har känt (hjärnsläpp, stavas det ens så ?) mig under en längre tid vet att jag aldrig haft långt hår. Har aldrig haft tålamodet, men nu har jag under ca, ett års tid flytt saxen och endast låtit friösen "trimma" topparna. Alltså, klippa 2 mm, inte mer.

Och långt och fint har det blivit. Jag kan hade både hästsvans och knut på huvudet.

Jag älskar det. Om det inte vore för allt hår som jag tappar ... Jag upplever att jag tappar mer nu än någonsin tidigare, jag vet att det är längre och att det därför märks mer. Men ärligt. Det är hår överallt. Jag lägger mig i soffan med huvudet på den svarta kudden. Och 15 hårstrån är kvar när jag reser mig. Jag tar av och på mig jackan, varje gång får jag avlägsna en mindre päls på kragen.

Och, trots att jag alltid borstar håret innan, så fäller jag som mest när jag tvättar det. Nu snackar vi inte en liten boll i brunnen utan ett helt jävla nystan. Tänk er vad ni antagligen rafsar ur avloppet kanske sådär varannan månad. Om ni har hår det vill säga. Så mycket, och lite till, får jag ta bort när jag duschat klart.

Håret, det är överallt. Leker i dammråttorna i hörnen. Sitter på underisdan av strumporna och inte fan går det bort i tvätten. Nej, överallt. Hade jag varit man och märkt att det blivit lite tunnare på huvudet så hade jag sprungit mig blodig till apoteket och kastat mig över varenda Rogaineprodukt dom har.

Men, det är ju ingen skillnad ?

Jag är så trött på människor som inte tänker. Eller snarare bara tänker utifrån ett eget vinnande. Vi läser just nu mycket om det i skolan. Hur ekonomi handlar om ett egenvinnade. Är människan självisk ? Jag vill gärna tro att jag till en viss mån inte är det. Att jag är uppfostrad att inte sätta någon i en svår situation för att jag vill något annat. Mitt samvete klarar inte alls av det. Min diskurs är en helt annan (alla som läser Globala stuider vet vad jag menar). Men världen är väl vad den är. Och såklart är jag självisk i vissa lägen, säkert en hel del.

Blä, good day gone bad.

Kanske världens finaste kontaktannons ...

---

Denna fruktansvärt fina kontaktannons sitter uppe i vår trappuppgång. Trodde först det var någon som hade satt upp angående fest men jag fick nästan tårar i ögonen när jag läst den. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, tycka synd om människan eller respektera snubben.

Judgement call, helt klart.

Min helg kommer inte bli nådig. Packa måste jag också. Helst av allt skulle jag vilja titta på fina bilder och skriva vackra kärleksförklaringar till mina underbara vänner. För det är just vad dom är. Visst, jag satt och fundera en kväll här i veckan att det är lite tomt i Göteborg ibland. Det är lite som om, bara för att jag är här och inte där dom är så ringer man inte. Men idag så tänkte jag, vi är alla mänskliga och jag ringer ju inte så ofta heller.

Jag pratar mest med mamma. Varje dag pratar jag med mamma. Idag ringde hon snabbt för att berätta om en tunika hon köpt som hon trodde jag skulle vilja låna. Så fin var den. Det gillar jag. Innan det skickade hon ett sms och berättade att min bror äntligen fått tag i lägenhet. Hon håller mig uppdaterad. Och alldeles nyss, efter att Julia gått hem, tänkte jag att jag skulle ringa. För vi hade ju inte pratat så mycket idag. Men så kom jag på att det var ganska sent och hon säkert har en mysig kväll med Stefan. Det hoppas jag, för det är hon värd.

På Idol idag sjöng dom kärlekssånger till människor som betytt mycket för dom. Jag skulle ha sjungit Ruby tuesday av Rolling Stones till min mamma, för det är den bästa låten hon vet. Och sen hade jag sjungit I am sailing till pappa. Bara för att. Till min fina storebror skulle jag sjunga Elvis fina låt Suspicous Minds för den påminner om en underbar helg i Kungsbacka för en herrans massa år sedan. Calle sjöng Your song och vi konstaterade att det kanske är en av de bästa låtarna som finns. Tillsammans med Tiny Dancer. Den där Elton John, han vet vad han gör.

Och jag skulle så himla gärna kunna fota. Och ha en bra kamera. Då skulle jag ta fina bilder på alla detaljer som lyser upp vardagen. På min rosa tröja och rosa rosett jag hade idag. Alla tyckte jag var färgglad. Det är min protest mot Sveriges otroligt tråkiga och enformiga mode. Svart. Svart. Svart. Bara svart. Så nästa gång jag går ut, ska jag ha min blommiga klänning. Den blir man glad utav.

Nu har jag rabblat och rabblat och jag ville egentligen bara ha sagt. Att det finns en hel del väldigt fina personer där ute som betyder väldigt mycket för mig och för hur mitt liv ser ut. Tack. Tack som fan ! Nu ska jag stänga av tv:n i vardagsrummet (som egentligen bara står på för att jag låtsas att typ mamma sitter där och ser på nyheterna, känns inte lika tomt då ... ) och så ska jag krypa ner i mina lakan som fortfarande luktar lite mamma sen hennes besök. Avslutar fredagkväll med finalen i Project Runway.

Ta hand om er ! Puss !

Tillbaka i staden som ligger mig allra varmast i hjärtat. Och det är så jävla skönt. Hade en galen kväll på Bamboo och sen Gala Casino. Kom hem halv åtta. Lyckades sova typ tre timmar och försöker nu komma över bakfyllan. Jag och Layla ska ner på stan, äta, shoppa och ha trevligt. Fan, vad skönt det är att vara tillbaka. Att åka hem börjar kännas mer och mer inaktuellt.

Jag stannar nog här.

Nu drar jag. Resfeber och uppstressad till tusen, men sugen som fan ! Det här ska bli bra, riktigt bra ! Hoppas ni har det fint här hemma så ses vi på torsdag.

Love you all !

Fast på universitetet får vi ju lära oss att det inte finns några sanningar. Bara teorier. Världen är allt bra förvirrande ibland. Precis sådär så att det bir jobbigt, men inte tillräckligt för att det ska bli ett problem. Vet inte vad jag rabblar om.

Resfeber är det nog. Imorgon bär det av, vid den här tiden är jag påväg till flygplatsen. Måste in till stan och se om mitt norska kort fungerar, har fått ett nytt som ska vara aktiverat. Men igår ville inte bankomaten ta det, tekniskt fel stod det. Suck. Som sagt, jag har ju inte haft den bästa av höstar, pengamässigt.

I'll be in touch. Fred.

 PUSS !

Dagen kunde verkligen inte varit bättre. Verkligen. Pissväder, en förlorad lägenhet och nu när jag kom hem så är vattnet avstängt. Utan förvarning. Tack. Har inte ens duschat idag, skulle raka mina lurviga ben men dom får jag stolt visa upp nu.

Ärligt, jag måste verkligen uppfört mig elakt i ett tidigare liv. Hade jag trott på en Gud, så hade jag verkligen trott att Han hatade mig.

Seriöst.

.. köpa den. Men jag gråter blod och någon rik jävel kommer bo i mina drömmars lägenhet. Livet är väl så ibland. Orättvist. Nu peppar vi och ser fram emot Glasgow. Mamma tyckte jag skulle gå till skolan och känna mig glad och gud, vad kul det är att vara här. Ledsen, riktigt så stark är jag inte. Dränker mina sorger i en box vin ikväll. Tänker på morgondagen en annan dag.

PS. Har världens bästa mamma som kommer hit nästa helg och ska följa med på visningar.

... here's 4000 then.

Det känns lite upp och ner, hit och dit.

---

Så känns det verkligen nu. Tittade på mitt livs lägenhet idag. Kärlek vid första ögonkastet. Här vill jag leva, här vill jag dö. Och så kommer den antagligen stiga så mycket i pris att jag inte kan köpa den. Den smärtar, denna ovisshet. Lever just nu på att jag kommer få återse kära Glasgow på söndag. Men det känns också ångestfullt, då jag kommer gråta mig gammal när jag åker därifrån om en vecka.

Suck. I-landsproblem. Livet är inte så ofta lätt.

Jag och Malin på Halloween

---

Har spenderat senaste 12 dagarna hemma och det har varit så skönt att jag dör. Har träffat alla jag velat träffa, hunnit äta allt jag velat äta och hunnit med hemtenta, utgång och shopping. Det har varit så bra att jag inte alls vill åka hem. Skulle kunna stanna hur länge som helst. Men måste man hem, så måste man.

Brukar inte riktigt ha sådan här ångest över att åka tillbaka igen. Men nu känns det tungt. Trots att jag vet att Karlstad tar lite kål på mig efter en längre tid. Tack som fan iaf, för några jävligt fina dagar.

Nu blir det fika, sen åker jag ! Ses i Götet.