STUN

Nu får jag snart nog. Jag tycker jag packar en låda och sen måste jag packa en till. När är allt packat ?!

• Packa, packa, packa
• Äta
• Valberedninsmöte
• Räkna matte
• Flytta en massa
• SOVA

Dags att skaffa mig ett liv kanske. var och shoppa idag också. Ett långt svart linne/klänning på Monki. Perfekt. Passar till allt. Ska tillbaka till HM sen också och köpa ett lång gråochvitrandig tröja. Blir noh alldeles jättenice.

Nu kanske det dröjer ett tag innan jag skriver igen. Har nämlige inget bredband i nya lägenheten förrän om typ tre veckor kanske. Men jag ska göra mitt bästa !

Ja, nu sitter man här i sitt nästan tomma rum. Har sängen kvar, tv:n och datorn får dom vänta med ett tag för bredbandet i nya lägenhet dröjer tydligen tre veckor. Hur dom har tänkt att jag ska kunna ladda ner nya avsnitt av One Tree Hill varje torsdag är ett mysterium. Får hoppas på att det finns någon vänlig och dum granne som har oskyddat nätverk.

För övrigt så har jag varit i skolan. Är ganska skönt nu faktiskt. Går på rutin och klassen är bra. Trevligt att ha något att göra men ibland skulle jag bara vilja vara sysslolös några veckor och slappa. Man skulle kunna ta sig tid att göra massa saker. Sy den där klänningen jag haft huvudet så länge, gå och ta ett härligt långt träningspass med ett långt avslut i bastun eller bara sätta sig ner och rita lite. Känner att all min inspiration bara rinner ut. Eller försvinner i alla fall. Är inne i en idétorka just nu, när det gäller tecknandet i alla fall. Känns synd, för jag hade sådant himla flyt för ett tag sen. Ska försöka lägga ut lite bilder när jag fixat skrivaren/scannern. Men orka ?

Nu verkar det som att brorsan blir min klasskamrat after all. Vet inte riktigt hur jag känner mig, men det kommer bli konstigt. Det vore en grej om han gick på samma skola, men samma klass ? Och han ska dessutom bo hemma hos oss en månad. Mamma ser inte fram emot det. Jag och brorsan tillsammans kan bli en handfull även om jag är 19 och han 23. Vi får se hur det går. Men lite mysigt ska det bli ändå.

Nej, jag ska ta mig samman nu. Försöka hålla mig vaken tills tvätten är klar. Mamma glömde köra det svarta. Eller så här var det. Jag hade gjort i ordning en hög med svart som skulle in och så hade jag lagt mina svartavita tights översten för jag visste inte om jag kunde köra dom med allt det svarta. Mamma såg dom och sa nej dom där lan du inte ha med. Sen trodde hon att det var de svartvita tightsen jag helst ville ha rena så hon körde en vit maskin. Så nu när jag kom hem märkte jag att hon inte kört det svarta och bland allt det fanns mina svarta tights. Alla kläder körde vi över till den andra lägenheten så jag har bara en guldklänning och en svart t-shirt här och det kan jag inte gärna ha till svartvita tights. Så antingen får jag hålla mig vaken eller norpa torktumlaren för någon i morgonbitti. Attans morsans, attans !

Något annat jag gått runt och tänkt på idag är mode. Alltså jag blir så irriterad på alla "fashionistas" ( töntigt ord btw ) som tror att dom vet allt om mode. Nu mera anser alla sig vara experter och vet precis vad man ska ha. Saken är bara den att som det är just nu är modernt att vara just modern, eller inne. För ett par år sedan var modet helt annorlunda. Man skulle ha en egen stil, med mycket personlighet och gärna lite udda inslag. Då såg alla i stort sett olika ut, eller i alla fall nästan. Men nu när modet är som det är, ska alla helt plöstligt klä sig precis som i tidningarna. Alla bloggar om mode och lägger ut "spara/slänga"-listor åt höger och vänster. Jag säger inte att jag är bättre. Jag älskar mode, och kläder. Men jag anser mig inte vara expert. Jag tar på mig vad jag tycker är snygg, och som jag passar i, och hoppas att det i slutändan blir bra. Här är mina tips:

Att hitta ett riktigt bra reafynd är ren och sann tillfredsställelse. Jag har länge letat efter en lagomt stor svart kuvertväska som också är prisvärd. Dom flesta har varit för stora eller för klumpiga men idag på Kappahl gick drömmen i uppfyllelse. Jag trodde att det var en vanlig vara, alltså ingen rea för den var ju snygg och det satt ingen reaprislapp på den. Så jag kommer till kassan, ska betala 149 kr men när hon säger vad den kostar blir jag tvungen att fråga igen. Jag trodde inte det var sant. Detta, mina vänner, är ett riktigt fynd.

Denna väska kostade hela 37 kr och  50 öre !

Lördagen spenderades på Nöjes. Den första gången som vi var där på riktigt, eller rättare sagt fick vara där och hade åldern inne. Kvällen började med förfest hos Madde och Kristofer där det blev en hel del naket... Hmm. Sedan begav sig större delen av gänget till Nöjes där kvällen slutades suddigt för dom flesta. Här är bilderna från festen. Enjoy !

Titta, här kommer förfesten:




Väl på Nöjes såg det ut så här:

 Saknat ord idag och saknat känslor.

• Ta mig upp ur sängen
• Tänka på annat
• Klä på mig, ta mig samman
• Luncha med Häggbert
• Utöva shoppingterapi
• Fika med flickorna
• Städa
• Äta glass
• Få inspiratiom
   

Ja, i vilken ände ska man börja ? Vi tar det från början. Några brudar hamna i samma klass i gymnasiet... Okej kanske inte så långt bak.

I onsdags som var den 2:e januari drog några brudar, Anna Carolina Malin Stina, i en bil upp till Annas stuga i Särna. Där skulle det slappas, snackas skit, drickas cider, åkas bräda och ha det allmänt jävligt skönt. Bilfärden upp gick bra och allt som behövdes pratas om togs upp. En onsdagkväll som blev bra helt enkelt och avslutades relativt tidigt. Efter det kom en torsdag med regn och plusgrader trots lovat köldväder och snöfall från SMHI (<--- opålitliga as hell). Men ut i backen skulle vi, nya brädan skulle ju trots allt testas. Och bra var den, även om skillnaden från den gamla var stor. Tosdagkvällen avslutades med en ganska äcklig köttfärssås och Med andra ord där jag och Malin spöade skiten ur Carro och Anna.
Fredagen började bra med brakfrukost och planer på att dra till badhuset i Idre och avsluta med lite välbehövd After Ski. Tyvärr var det för halt för att dra någonstans och stämningen blev lite kass under resten av dagen. Men på kvällen lagade vi finmiddag, såg på Hip Hip Hora och skrev SMS till Filip Berg som spelar Sebbe i ovanämnda film. Gick och la oss för att sedan nästa dag avsluta resan och åka hem.

Lördagen började bra. Frukost och vi planerade utgången till Nöjes på kvällen. Vi plockade, packade, städade. Låste och lämnade stugan vid satt tid, halv ett och begav oss på fjällvägarna hemåt. Anna satt bakom ratten med Malin bredvid sig medan jag och Carolina hade blivit förvisade till baksätet, jag på den sida jag hatar att sitta, nämligen bakom föraren. Vet inte varför jag inte gillar det, antar att jag är van vid att sitta på den andra sidan. Anna och Malin satte på Idol-Markus skiva och jag och Carro, som tröttnat på den och ville ha lite riktig musik, lyssnade på varsin Ipod. I min spelades playlisten Särna 07,  en blandning med lite lättsjungna godingar.

Jag var helt inne i min bok En märklig affär av Peter Robinson och var mitt uppe i upplösningen när jag kände att bilen började svänga. Jag kollade upp och inser att vi har fått sladd på bilen. Jag ser hur Anna försöker häva den, men vi får motsladd efter motsladd som bara blir värre. Vi låg på en 90-väg och hade precis kommit ut ur en sväng som Anna saktat ner till 50 inför då hon tyckte det verkade halt. Nu är det en bit med raksträcka och på den vänstra sidan av vägen finns ett mindre dike medan den andra sidan är en brant på kanske en så där 10 - 15 meter med tallar ganska glest utspritt, men ändå överallt. När jag inser att kontrollen över bilen inte går att återfå och slutresultatet kommer bli att köra av vägen, hoppas jag bara på att det ska bli det lilla diket. Snälla låt det bli det lilla diket... Men ibland är det inte meningen att man ska få som man vill.

Just som vi tror att vi ska hamna på den "bra sidan" kränger bilen igen och nu inser jag att det blir i branten med träden vi kommer att hamna. Jag har alltid trott att man precis som på film ser sitt liv passera framför en. Men det enda jag kunde se framför mig var vad som skulle hända, vad som skulle kunna ske. Anna skrek och när vi är på väg över kanten hör man Håll i er tjejer, nu går det år helvete, det är hur jag kommer ihåg det. Jag vet att jag tänker, det måste ta slut, här och nu, mot ett träd i dalaskogarna. Det kan inte finnas någon annan utväg. Jag vet att jag tänkte att träden kommer ta oss. Framför mig såg jag träffen volten och landningen som skulle sluta med alla dog, ungefär. När smällen kommer slår jag i huvudet på dörren och känner hur något hårt träffar mig i bakhuvudet. När jag öppnar ögonen inser jag att vi står stilla och att bilen är rättvänd. Jag ser mig omkring och känner hur paniken bygger upp. Det är saker överallt, från bagaget, och jag inser att det som träffade mig i huvudet var en av de alla cider som var kvar. Anna vänder sig om, hennes ansiktsuttryck är inget jag kommer glömma i första taget. Hon skriker Lever ni ? och alla svarar ja. Nu går det fort och jag inser att vi måste ut ur bilen ifall den välter och fortsätter ner för branten och jag skriker Ut ur bilen, Ut ur bilen ! Jag håller Ipoden i ett krampaktigt tag i ena handen och med den andra greppar jag mobilen och kastar upp dörren och tar mig ut. Vi har kommit en bra bit ner, kanske 5 - 6 meter och det enda jag har i huvudet är att jag måste ringa någon, polis, mamma, vad som helst. Jag ser en man komma mot mig och ser att den bil stannat precis där vi kört av. Jag klättrar upp, värjer mig från hans hand och ringer mamma. Jag kunde ha dött ! Va ? JAG KUNDE HA DÖTT ! Du har så dålig mottagning, Stina, jag hör inte vad du säger ! FAN, jag ringer när jag vet mer.

Det var i det läget paniken la sig, en del i alla fall. Jag såg bilen och insåg att vi hade klarat oss. Fyra tjejer utan skråma efter en kyss med ett träd som i stort sett klöv motorhuven. Vi lever, och som kvinnan i den andra bilen som stannade sa, vi hade änglavakt. Det här skulle inte betyda slutet för oss. Jag vet inte hur jag ska beskriva hur jag kände, men jag tror inte jag insåg vad som hänt. Efter ett tag kom Assistanskåren, vi fick skjuts till Sälen by där vi ockuperade en pizzeria i kanske fyra timmar innan Annas föräldrar kom och hämtade oss. I bilen hem var jag lugn, vi hade klarat oss, vi skulle bli bra, vi lever !

Idag har tankarna gått i miljoners kilometers hastighet. Jag ser olyckan, som jag kallar den, framför mig, känner vilken panik jag har i ögonblicket det sker. Stackars mamma, kommer jag ihåg att jag tänkte, inte både pappa och jag. Jag känner hur allvarligt det kunde ha blivit, hur hårt det här har tagit på mig, på oss. Och det nästan första vi alla fyra sa till varann, där på olycksplatsen var, att nu blir det i alla fall inge Nöjes ikväll.