New place, new life.
Flyttat nu igen. Bor numera i klasskamrat Rebeccas vardagsrum. Får duga fram till 10e februari då jag får hyra en liten 2:a i Kallebäck till sista juni. Vart jag tar vägen sen får vi se. Förhoppningsvis får jag tag på något på lite längre sikt. Är ganska trött på att packa ihop och dra.
Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.
Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.
Inte långt kvar till jul och hemfärd.
Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.
Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.
Inte långt kvar till jul och hemfärd.
New place, new life.
Flyttat nu igen. Bor numera i klasskamrat Rebeccas vardagsrum. Får duga fram till 10e februari då jag får hyra en liten 2:a i Kallebäck till sista juni. Vart jag tar vägen sen får vi se. Förhoppningsvis får jag tag på något på lite längre sikt. Är ganska trött på att packa ihop och dra.
Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.
Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.
Inte långt kvar till jul och hemfärd.
Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.
Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.
Inte långt kvar till jul och hemfärd.
New place, new life.
Flyttat nu igen. Bor numera i klasskamrat Rebeccas vardagsrum. Får duga fram till 10e februari då jag får hyra en liten 2:a i Kallebäck till sista juni. Vart jag tar vägen sen får vi se. Förhoppningsvis får jag tag på något på lite längre sikt. Är ganska trött på att packa ihop och dra.
Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.
Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.
Inte långt kvar till jul och hemfärd.
Köpte fina skor idag också. Med 5 cm klack. Ni som känner mig vet att det tar mig till enorma höjder jag aldrig stött på förut. Nästan. Men dom är fina. Vardagsklackar skulle jag vilja säga. Och onda ögat får jag väl från alla pretentiösa, politiskt korrekta människor i min klass eftersom dom är i äkta skinn. Sak samma.
Plugg.Plugg.Plugg. Samma tugg.
Inte långt kvar till jul och hemfärd.
I'm goin bald
För första gången i hela mitt liv har jag fått ganska långt hår. Alla som har känt (hjärnsläpp, stavas det ens så ?) mig under en längre tid vet att jag aldrig haft långt hår. Har aldrig haft tålamodet, men nu har jag under ca, ett års tid flytt saxen och endast låtit friösen "trimma" topparna. Alltså, klippa 2 mm, inte mer.
Och långt och fint har det blivit. Jag kan hade både hästsvans och knut på huvudet.
Jag älskar det. Om det inte vore för allt hår som jag tappar ... Jag upplever att jag tappar mer nu än någonsin tidigare, jag vet att det är längre och att det därför märks mer. Men ärligt. Det är hår överallt. Jag lägger mig i soffan med huvudet på den svarta kudden. Och 15 hårstrån är kvar när jag reser mig. Jag tar av och på mig jackan, varje gång får jag avlägsna en mindre päls på kragen.
Och, trots att jag alltid borstar håret innan, så fäller jag som mest när jag tvättar det. Nu snackar vi inte en liten boll i brunnen utan ett helt jävla nystan. Tänk er vad ni antagligen rafsar ur avloppet kanske sådär varannan månad. Om ni har hår det vill säga. Så mycket, och lite till, får jag ta bort när jag duschat klart.
Håret, det är överallt. Leker i dammråttorna i hörnen. Sitter på underisdan av strumporna och inte fan går det bort i tvätten. Nej, överallt. Hade jag varit man och märkt att det blivit lite tunnare på huvudet så hade jag sprungit mig blodig till apoteket och kastat mig över varenda Rogaineprodukt dom har.
Men, det är ju ingen skillnad ?
Och långt och fint har det blivit. Jag kan hade både hästsvans och knut på huvudet.
Jag älskar det. Om det inte vore för allt hår som jag tappar ... Jag upplever att jag tappar mer nu än någonsin tidigare, jag vet att det är längre och att det därför märks mer. Men ärligt. Det är hår överallt. Jag lägger mig i soffan med huvudet på den svarta kudden. Och 15 hårstrån är kvar när jag reser mig. Jag tar av och på mig jackan, varje gång får jag avlägsna en mindre päls på kragen.
Och, trots att jag alltid borstar håret innan, så fäller jag som mest när jag tvättar det. Nu snackar vi inte en liten boll i brunnen utan ett helt jävla nystan. Tänk er vad ni antagligen rafsar ur avloppet kanske sådär varannan månad. Om ni har hår det vill säga. Så mycket, och lite till, får jag ta bort när jag duschat klart.
Håret, det är överallt. Leker i dammråttorna i hörnen. Sitter på underisdan av strumporna och inte fan går det bort i tvätten. Nej, överallt. Hade jag varit man och märkt att det blivit lite tunnare på huvudet så hade jag sprungit mig blodig till apoteket och kastat mig över varenda Rogaineprodukt dom har.
Men, det är ju ingen skillnad ?
Trött, ack så trött
Jag är så trött på människor som inte tänker. Eller snarare bara tänker utifrån ett eget vinnande. Vi läser just nu mycket om det i skolan. Hur ekonomi handlar om ett egenvinnade. Är människan självisk ? Jag vill gärna tro att jag till en viss mån inte är det. Att jag är uppfostrad att inte sätta någon i en svår situation för att jag vill något annat. Mitt samvete klarar inte alls av det. Min diskurs är en helt annan (alla som läser Globala stuider vet vad jag menar). Men världen är väl vad den är. Och såklart är jag självisk i vissa lägen, säkert en hel del.
Blä, good day gone bad.
Blä, good day gone bad.
Så här raggar man i ghettot
Kanske världens finaste kontaktannons ...
Denna fruktansvärt fina kontaktannons sitter uppe i vår trappuppgång. Trodde först det var någon som hade satt upp angående fest men jag fick nästan tårar i ögonen när jag läst den. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, tycka synd om människan eller respektera snubben.
Judgement call, helt klart.
Jag har två och en halv bok att läsa.
Min helg kommer inte bli nådig. Packa måste jag också. Helst av allt skulle jag vilja titta på fina bilder och skriva vackra kärleksförklaringar till mina underbara vänner. För det är just vad dom är. Visst, jag satt och fundera en kväll här i veckan att det är lite tomt i Göteborg ibland. Det är lite som om, bara för att jag är här och inte där dom är så ringer man inte. Men idag så tänkte jag, vi är alla mänskliga och jag ringer ju inte så ofta heller.
Jag pratar mest med mamma. Varje dag pratar jag med mamma. Idag ringde hon snabbt för att berätta om en tunika hon köpt som hon trodde jag skulle vilja låna. Så fin var den. Det gillar jag. Innan det skickade hon ett sms och berättade att min bror äntligen fått tag i lägenhet. Hon håller mig uppdaterad. Och alldeles nyss, efter att Julia gått hem, tänkte jag att jag skulle ringa. För vi hade ju inte pratat så mycket idag. Men så kom jag på att det var ganska sent och hon säkert har en mysig kväll med Stefan. Det hoppas jag, för det är hon värd.
På Idol idag sjöng dom kärlekssånger till människor som betytt mycket för dom. Jag skulle ha sjungit Ruby tuesday av Rolling Stones till min mamma, för det är den bästa låten hon vet. Och sen hade jag sjungit I am sailing till pappa. Bara för att. Till min fina storebror skulle jag sjunga Elvis fina låt Suspicous Minds för den påminner om en underbar helg i Kungsbacka för en herrans massa år sedan. Calle sjöng Your song och vi konstaterade att det kanske är en av de bästa låtarna som finns. Tillsammans med Tiny Dancer. Den där Elton John, han vet vad han gör.
Och jag skulle så himla gärna kunna fota. Och ha en bra kamera. Då skulle jag ta fina bilder på alla detaljer som lyser upp vardagen. På min rosa tröja och rosa rosett jag hade idag. Alla tyckte jag var färgglad. Det är min protest mot Sveriges otroligt tråkiga och enformiga mode. Svart. Svart. Svart. Bara svart. Så nästa gång jag går ut, ska jag ha min blommiga klänning. Den blir man glad utav.
Nu har jag rabblat och rabblat och jag ville egentligen bara ha sagt. Att det finns en hel del väldigt fina personer där ute som betyder väldigt mycket för mig och för hur mitt liv ser ut. Tack. Tack som fan ! Nu ska jag stänga av tv:n i vardagsrummet (som egentligen bara står på för att jag låtsas att typ mamma sitter där och ser på nyheterna, känns inte lika tomt då ... ) och så ska jag krypa ner i mina lakan som fortfarande luktar lite mamma sen hennes besök. Avslutar fredagkväll med finalen i Project Runway.
Ta hand om er ! Puss !
Jag pratar mest med mamma. Varje dag pratar jag med mamma. Idag ringde hon snabbt för att berätta om en tunika hon köpt som hon trodde jag skulle vilja låna. Så fin var den. Det gillar jag. Innan det skickade hon ett sms och berättade att min bror äntligen fått tag i lägenhet. Hon håller mig uppdaterad. Och alldeles nyss, efter att Julia gått hem, tänkte jag att jag skulle ringa. För vi hade ju inte pratat så mycket idag. Men så kom jag på att det var ganska sent och hon säkert har en mysig kväll med Stefan. Det hoppas jag, för det är hon värd.
På Idol idag sjöng dom kärlekssånger till människor som betytt mycket för dom. Jag skulle ha sjungit Ruby tuesday av Rolling Stones till min mamma, för det är den bästa låten hon vet. Och sen hade jag sjungit I am sailing till pappa. Bara för att. Till min fina storebror skulle jag sjunga Elvis fina låt Suspicous Minds för den påminner om en underbar helg i Kungsbacka för en herrans massa år sedan. Calle sjöng Your song och vi konstaterade att det kanske är en av de bästa låtarna som finns. Tillsammans med Tiny Dancer. Den där Elton John, han vet vad han gör.
Och jag skulle så himla gärna kunna fota. Och ha en bra kamera. Då skulle jag ta fina bilder på alla detaljer som lyser upp vardagen. På min rosa tröja och rosa rosett jag hade idag. Alla tyckte jag var färgglad. Det är min protest mot Sveriges otroligt tråkiga och enformiga mode. Svart. Svart. Svart. Bara svart. Så nästa gång jag går ut, ska jag ha min blommiga klänning. Den blir man glad utav.
Nu har jag rabblat och rabblat och jag ville egentligen bara ha sagt. Att det finns en hel del väldigt fina personer där ute som betyder väldigt mycket för mig och för hur mitt liv ser ut. Tack. Tack som fan ! Nu ska jag stänga av tv:n i vardagsrummet (som egentligen bara står på för att jag låtsas att typ mamma sitter där och ser på nyheterna, känns inte lika tomt då ... ) och så ska jag krypa ner i mina lakan som fortfarande luktar lite mamma sen hennes besök. Avslutar fredagkväll med finalen i Project Runway.
Ta hand om er ! Puss !
Att stanna gick visst inte. Verkligheten kallade.
Här sitter jag. På sängkanten, framför tv:n som just nu visar Idol. Hemma igen, tillbaka till verkligheten. Statusinläggen på Facebook tyder på att folk planerar fest och flärd denna mörka, blöta fredag. Själv sitter jag hemma, själv och på ett sätt är det ganska skönt. Jag gillar att vara själv.
Men just nu, i min ångest frammanad av hemfärden från mitt livs kärlek, Glasgow, så är ensamheten lite påträngande. Det ligger så mycket måsten i luften, sådana jag borde ta itu med. Sådana som jag inte riktigt vill ta itu med. Sådana som är lätta att ignorera i sällskap av andra. Jag har i alla fall satt på en tvättmaskin. Men nu är den snart klar. Vilket innebär ytterligare ett måste, om än ett lättare sådant.
Riktig mat har jag inte ätit på ett tag. Om man inte räknar med restaurangbesöket i tisdags. Och min mage svider. Min hals gör ont. Min läpp bultar. Och det är just i ensamheten det är så lätt att tycka synd om sig själv. Min studiemotivation är inte på topp, jag är inte överförtjust i Göteborg och helst av vill jag bara packa min väska, flytta till Glasgow, ha obegränsat med pengar och ett liv utan ansvar, måsten och verkliga problem. Det kanske vore lite lättare då, just nu.
Vi får se.
PS. Jag hade det väldigt bra i Glasgow. För bra. För kort.
PS2. Därför bokade jag biljetter att åka tillbaka 28 januari. I en hel vecka.
PS3. Dom kostade bara 172 kr !
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen
Fast på universitetet får vi ju lära oss att det inte finns några sanningar. Bara teorier. Världen är allt bra förvirrande ibland. Precis sådär så att det bir jobbigt, men inte tillräckligt för att det ska bli ett problem. Vet inte vad jag rabblar om.
Resfeber är det nog. Imorgon bär det av, vid den här tiden är jag påväg till flygplatsen. Måste in till stan och se om mitt norska kort fungerar, har fått ett nytt som ska vara aktiverat. Men igår ville inte bankomaten ta det, tekniskt fel stod det. Suck. Som sagt, jag har ju inte haft den bästa av höstar, pengamässigt.
I'll be in touch. Fred.
Resfeber är det nog. Imorgon bär det av, vid den här tiden är jag påväg till flygplatsen. Måste in till stan och se om mitt norska kort fungerar, har fått ett nytt som ska vara aktiverat. Men igår ville inte bankomaten ta det, tekniskt fel stod det. Suck. Som sagt, jag har ju inte haft den bästa av höstar, pengamässigt.
I'll be in touch. Fred.
Nu dansar vi !
PUSS !
Ärligt, karma hatar mig
Dagen kunde verkligen inte varit bättre. Verkligen. Pissväder, en förlorad lägenhet och nu när jag kom hem så är vattnet avstängt. Utan förvarning. Tack. Har inte ens duschat idag, skulle raka mina lurviga ben men dom får jag stolt visa upp nu.
Ärligt, jag måste verkligen uppfört mig elakt i ett tidigare liv. Hade jag trott på en Gud, så hade jag verkligen trott att Han hatade mig.
Seriöst.
Ärligt, jag måste verkligen uppfört mig elakt i ett tidigare liv. Hade jag trott på en Gud, så hade jag verkligen trott att Han hatade mig.
Seriöst.
Jag önskar att jag kunde ...
.. köpa den. Men jag gråter blod och någon rik jävel kommer bo i mina drömmars lägenhet. Livet är väl så ibland. Orättvist. Nu peppar vi och ser fram emot Glasgow. Mamma tyckte jag skulle gå till skolan och känna mig glad och gud, vad kul det är att vara här. Ledsen, riktigt så stark är jag inte. Dränker mina sorger i en box vin ikväll. Tänker på morgondagen en annan dag.
PS. Har världens bästa mamma som kommer hit nästa helg och ska följa med på visningar.
PS. Har världens bästa mamma som kommer hit nästa helg och ska följa med på visningar.
Rika jävla människor
Var ni tvungna att lägga första budet på över 100 000 mer än utgångspris ? Var nästa person tvungen att höja med ytterligare 50 000 ?! Jag vill också vara rik. Vinna på triss, ärva en jävla massa pengar. Inte fan vet jag. Ge mig ! Vara världens största bloggare ! Ha. Jag dör. Vad har jag att vara glad för ? När ska jag ha flyt här i livet ? Aldrig, tydligen. Skulle vilja ringa upp ägarna och vädja till deras samvete. Pengar är inte allt. En liten flickas glädja väger tyngre ! Kom igen nu. Jag skulle vara er evigt skylig. Kan jag sälja min själ till djävulen ? Hörru, vad får jag för den ? Mitt livs lägenhet, mot tio år av mitt liv ? Duger det !?!
Roller coaster
Det känns lite upp och ner, hit och dit.
Så känns det verkligen nu. Tittade på mitt livs lägenhet idag. Kärlek vid första ögonkastet. Här vill jag leva, här vill jag dö. Och så kommer den antagligen stiga så mycket i pris att jag inte kan köpa den. Den smärtar, denna ovisshet. Lever just nu på att jag kommer få återse kära Glasgow på söndag. Men det känns också ångestfullt, då jag kommer gråta mig gammal när jag åker därifrån om en vecka.
Suck. I-landsproblem. Livet är inte så ofta lätt.
Ågren
Jag och Malin på Halloween
Har spenderat senaste 12 dagarna hemma och det har varit så skönt att jag dör. Har träffat alla jag velat träffa, hunnit äta allt jag velat äta och hunnit med hemtenta, utgång och shopping. Det har varit så bra att jag inte alls vill åka hem. Skulle kunna stanna hur länge som helst. Men måste man hem, så måste man.
Brukar inte riktigt ha sådan här ångest över att åka tillbaka igen. Men nu känns det tungt. Trots att jag vet att Karlstad tar lite kål på mig efter en längre tid. Tack som fan iaf, för några jävligt fina dagar.
Nu blir det fika, sen åker jag ! Ses i Götet.
När det bara står still
Klockan är 11.07 och jag kan inte komma mig för att skriva det sista på hemtentan. Jag läser kärleksdikter, smuttar på en kopp te och tänker var allt tog vägen. Studerar röran på golvet och inser att jag måste tvätta idag. Göra allt annat än att skriva slutsatser. Är jag verkligen klar nu ? Är det så här det ska vara ? Jag vet inte. Dags att duscha, dags att klä på sig, dags att möta dagen.
Vill du möta den med mig ?
Vill du möta den med mig ?
I hate when it gets complicated
När saker och ting hålls dolda, när man inte säger vad som är fel, håller inne med betydande åsikter och förklaringar, det är då det blir komplicerat. Det är då man inte orkar. Det är så mycket lättare med personer som säger vad dom menar. Hur ska man tolka en tystnad ? Hur ska man tolka ett skratt ? Hur ska man tolka ingenting alls ? När någons egen åsikt försvinner, förtrycks av någon annans tyngre, starkare, jobbigare. Det är väl du som är du, det är väl du som har åsikter om dig, vänner, livet ? Det är väl du som fattar dina beslut ? Det är väl du som är dig själv ?
Don't make i complicated when it's just that easy.
Don't make i complicated when it's just that easy.
Mållinjen, den är så nära
Ser ni inte hur avslappnad jag är, det är ju så nära nu. Snart så.
Sitter med grupparbete. Egentligen är vi klara, allt är trixat och fixat med i den skriftliga delen. Och då jag inte är med på den muntliga redovisningen på fredag så känner jag mig lite överflödig. Det är lite upp till dom vad som ska sägas, så länge dom utgår från arbetet.
Känner bara att det ska bli sjukt skönt att sätta sig på tåget hem imorn, slappna av lite och känna att det är avklarat, det här med grupparbetena. För nu i alla fall. Hemtenta nästa vecka och jag sitter med föreläsningsanteckningar och försöker se om jag klarar lärandemålen. Det går som det går. Klart man satsar på VG, men så länge jag får godkänt är jag egentligen nöjd.
Eller ? Är man någonsin det ?
Jag tror att pengar hatar mig.
I pengaväg har den här hösten inte gått annat än fel. Första CSN kom aldrig, väntade och väntade. Efter X antal tusenlappar lånade av mamma och massa samtal till banker och skickad fram och tillbaka kom de. Nästa CSN kom inte heller, hade inte ens råd med en cola. Stackars bästa mamma fick ställa upp igen och jag sprang till banken varje dag i en veckas tid. Typ. Till slut pengar.
Dessa pengar försvann ganska snabbt. Som jag skrev har jag levt på 349 kr under drygt en veckas tid. Och när det är så illa att kontot står på 14 kr och man dissar att köpa purjolök till linssoppan, då är man pank. Och trött på att vara det. Så när glädjebeskedet om de norska skattepengarna kom var jag så lycklig. Har kanske aldrig varit så lycklig.
Klart jag sprang förbi H&M idag efter skolan, efter det skulle jag ta en sväng förbi Hemköp och köpa lite gott. Fick nöja mig med att hoppa på vagnen hem och sitta i telefonkö till norska Nordea. För givetvis hade mitt norska kort gått och blivit avmagnatiserat av någon anledning och gick inte använda alls. Inte ens i bankomaten. Om drygt en vecka kommer nya koret. Tusen takk och ha det sa jag, la på luren och grät. Som ett litet barn.
Som sagt, jag tror att pengar hatar mig. Jag borde ha anat något när finanskrisen kom och jag förlorade värdet av en finare bil på fonder körda i botten. Livet är inte lätt. Inte alls faktiskt.
Tack Norge, vi gillart !
Mamma ringde och frågade om jag ville veta hur mycket jag får tillbaka på norska skatten (har inte orkat adressändra än så hon får lov att öppna). Ja, sa jag och hoppades på sju, åtta tusen. 14 256 kr sa mamma och jag skrek rakt ut av lycka. Sen skrek jag i ungefär en kvart, ringde alla jag kände och var lycklig. Jag är fortfarande lycklig. Och lite av det bittra har släppt. Fan, vad fint säger jag bara. Pengar till Glasgow, pengar till New York. Pengar till skidresa.
Så ja, Malin, jag är på. Fast hellre Trysil och hellre typ mitten av januari ?
JAG ÄR RIK IGEN !
Så ja, Malin, jag är på. Fast hellre Trysil och hellre typ mitten av januari ?
JAG ÄR RIK IGEN !
