I do love a good sale
Bild: Linn
Har suktat länge efter denna tröja. Men med ett pris på 1200 kändes det som om budgetkedjorna kunde erbjuda bättre. Har dock inte hittat något med samma snygga, enkelhet som denna. Så den har liksom legat kvar i bakhuvudet. När jag idag gick förbi Carlings, av alla ställen, och såg denna hänga på en galge och ropa Stina, var jag tvungen att gå fram och hälsa. Och Carlings har ju sen igår kört på 50 % på alla tjejöverdelar. Så för 600 kr, värd varenda slant, blev den min. Och jag vill bara bo i den.
Ligger och tänker på hur jag ska ha den, med vad till. Ska köpa massa stora, halsnära halsband i Glasgow och äga den ! Kommer bli SÅÅÅ snyggt.
När det bara står still
Vill du möta den med mig ?
I hate when it gets complicated
Don't make i complicated when it's just that easy.
Mållinjen, den är så nära
Ser ni inte hur avslappnad jag är, det är ju så nära nu. Snart så.
Sitter med grupparbete. Egentligen är vi klara, allt är trixat och fixat med i den skriftliga delen. Och då jag inte är med på den muntliga redovisningen på fredag så känner jag mig lite överflödig. Det är lite upp till dom vad som ska sägas, så länge dom utgår från arbetet.
Känner bara att det ska bli sjukt skönt att sätta sig på tåget hem imorn, slappna av lite och känna att det är avklarat, det här med grupparbetena. För nu i alla fall. Hemtenta nästa vecka och jag sitter med föreläsningsanteckningar och försöker se om jag klarar lärandemålen. Det går som det går. Klart man satsar på VG, men så länge jag får godkänt är jag egentligen nöjd.
Eller ? Är man någonsin det ?
Jag tror att pengar hatar mig.
I pengaväg har den här hösten inte gått annat än fel. Första CSN kom aldrig, väntade och väntade. Efter X antal tusenlappar lånade av mamma och massa samtal till banker och skickad fram och tillbaka kom de. Nästa CSN kom inte heller, hade inte ens råd med en cola. Stackars bästa mamma fick ställa upp igen och jag sprang till banken varje dag i en veckas tid. Typ. Till slut pengar.
Dessa pengar försvann ganska snabbt. Som jag skrev har jag levt på 349 kr under drygt en veckas tid. Och när det är så illa att kontot står på 14 kr och man dissar att köpa purjolök till linssoppan, då är man pank. Och trött på att vara det. Så när glädjebeskedet om de norska skattepengarna kom var jag så lycklig. Har kanske aldrig varit så lycklig.
Klart jag sprang förbi H&M idag efter skolan, efter det skulle jag ta en sväng förbi Hemköp och köpa lite gott. Fick nöja mig med att hoppa på vagnen hem och sitta i telefonkö till norska Nordea. För givetvis hade mitt norska kort gått och blivit avmagnatiserat av någon anledning och gick inte använda alls. Inte ens i bankomaten. Om drygt en vecka kommer nya koret. Tusen takk och ha det sa jag, la på luren och grät. Som ett litet barn.
Som sagt, jag tror att pengar hatar mig. Jag borde ha anat något när finanskrisen kom och jag förlorade värdet av en finare bil på fonder körda i botten. Livet är inte lätt. Inte alls faktiskt.
Tack Norge, vi gillart !
Så ja, Malin, jag är på. Fast hellre Trysil och hellre typ mitten av januari ?
JAG ÄR RIK IGEN !
Kom igen nu !
Det är så svårt att se mållinjen men nu vill jag bara att det ska vara torsdag och att jag ska få dra hem. Orkar inte riktigt med saker och ting just nu, behöver hem och ignorera.
Så, nu packar vi ner datorn, springer till bussen. Möter upp gruppen i skolan och gör det klart det här, inget jäkla ältande nu !
Så ja, Carolina. Jag kommer hem i helgen.
Fina lördag
Vi lyckades också slänga högen med skräp som stått och samlat damm i ett hörn sen vi packade upp. Maya och Linnea släpade med sig alla pantburkar till Backa sen ska dom strosa på Emmaus. Jag stannade hemma med tanken att plugg vore nått. Orkar inte.
Paolo Nutini spelas på Spotify och jag tänker på Glasgow och glada dagar. Nu är det faktiskt bara tre veckor kvar. GUD, så skönt. Och på fredag trillar CSN in och jag är hemma i Karlstad och njuter av god mat och ompyssel. Hoppas på att mormor sticker till mig ett par hundra redan på torsdagen så jag kan gå ut. Precis så.
Nu, plugg. Absolut inte ngt annat.
Jag orkar inte.
Inte alls faktiskt.
349:-
Det är alltid lika roligt att inse att man har väldigt mycket mindre pengar än vad man tror. Kollade kontot idag och tänkte innan att jag nog hade runt 700 kr som sämst. Yes, 349 kr och jag hinner inte hem och äta idag innan visningarna. Så jag ser fram emot en hungrig eftermiddag. Jag dör, så tråkigt är det att vara student. Nu blir det havregrynsgröt och makaroner ett bra tag framöver.
Mitt beslut att köpa tidningar för 70 spänn i lördags kanske inte var det bästa. Men jag säger som Carrie i SATC I just felt it fed me more.
Någon givmild ?
Barn måste få vara barn
Hon börjar med att visa upp ett stort blåmärke på halsen för sina vänner. Tydligen var det hennes nya pojkvän som blivit lite arg under en spårvagnsfärd. Tjejen i fråga hade tydligen pratat med en av hans kompisar i telefon och killen hade blivit svartsjuk och dom hade börjat tjafsa. Alltså blämärkepåhalsentjafs. Tjejen sa till sina kompisar att han borde vara snäll mot henne, han fick ju både slå henne och ha analsex.
Nu ryckte jag faktiskt till och tog en till titt på denna tjej som inte kan ha varit många dagar över 14 år. Hon började ganska detaljerat berätta om deras lilla sexsession under helgen, tydligen hade killen i slutskedet blivit lite hetsig och råkat trycka till en aning fel. Vilket man tycker han borde märkt, tycker en annan. Tydligen inte, för tjejen berättade att hon hade haft lite svårt att sitta och i skolan hade killkompisarna retat henne.
Det kanske är lätt att i efterhand säga att man faktiskt är barn, en ganska mycket längre tid än vad man trodde i högstadiet. Jag var fullt övertygad om, 13 år gammal, att jag var mogen nog att fatta egna beslut kring kropp och liv. Klart man ska röka, det var väl ballt ?! Klart man skulle dricka, det gjorde ju alla ?! Klart man ger bort sin kropp till andra, det var man väl redo för ?! Fast, var man det ?
Jag säger, var barn så länge du bara kan. Om du var cool eller inte i högstadiet spelar faktiskt inte så stor roll sen, så varför växa upp för snabbt ? Lek, lek, lek tills det aldrig tar slut och lek lite till. Första ciggen, första fyllan, första hånglet, första ligget. Det kan du spara lite på, tills du blivit lite klokare. Det är nog en ganska smart grej.
Back on track
Två av mina fina vänner på en grymt rolig eftermiddagsfika förra veckan.
Först och främst, tack för att jag har världens finaste vänner. Pepp, pepp, pepp ! Det känns så mkt bättre nu, ibland behöver man helt enkelt bara få ut sig allt. Dagens plan är skola, grupparbete, eget plugg. Sen ska jag hem och städa, hämta kaka, åka till Karin och Linn, käka middag, se på Idol. Det blir en lugn helg. Hemtentan börjar närma sig och jag har sjuhelsikes massa att läsa.
Pluggtips någon ?
R I P
Bitterheten sitter i lite, nu mest över grupparbetet. Som jag är sjukt trött på. Det räcker nu. Jag vill ha lov. Och imorse när jag böjde mig ner för att dra på mig skon sa det ritch och en reva från insidan av låret till andra sidan på mina gamla trotjänare, de svarta Cheap Monday-jeansen, uppenbarade sig. Inte på ett snyggt. Bara att byta till de fula svarta jeansen.
Trots detta är jag faktiskt på bättre humör idag. Behövde en god natts sömn och peppandet av världens bästa Nena på FB för att bli game igen. Så nu kör vi.
Hur är realiserandet av rätten till utbildning ur genusperspektiv en global utmaning ?
Bitter
Över allt.
Över plugget.
Över grupparbetena.
Över gruppen.
Över mig själv.
Över att jag läst 3 kapitel när jag borde läst 21.
Över att vara student.
Över studentekonomi.
Över att känna mig snål.
Över att behöva tänka på pengar.
Över att prata om pengar.
Över att behöva avstå från saker på grund av pengar.
Över att Göteborg inte riktigt är som jag trodde det skulle vara. Över att mitt liv inte är som jag trodde det skulle vara. Över att hur jag mår inte är som jag trodde jag skulle må. Över boendesituationen. Över att jag är tvungen att flytta igen. Över att jag inte har en massa miljoner att köpa bästa lyan för. Över att andra människor har.
Bry er inte om mig, jag är bara bitter just nu. Det går över tills imorn. Hoppas jag.
Göteborg - the windy city
Medan den här grabben, Mr Krillson, lever schtekliv i Las Vegas fryser vi andra i höstblåsten.
Fy fan, vad det blåser i denna stad. Utsläppt hår hamnar i munnen och absolut inte bakom öronen. Uppsatt hår funkar tills öronen är isbitar och trillar av. Det funkar inte alls. Pannband ? Mössa ? Blåser ju fan bort. Men som värmlänningar säger, så ordnar det sig.
Nu är längtan till varmare breddgrader katastrofalt stor och jag funderar starkt på att dö och pånyttfödas i ett varmt land. Eller ta en semester. Tråkigt nog tror jag inte riktigt på solarium, cancer ! Så inte den fina värmeterapin kan jag utnyttja. Och bitterheten mot Krille, som njuter av allt Las Vegas har att erbjuda, blir större för sekund.
Klimatförändringen, när ska du göra Sverige tropiskt ?!
Det ska vara tyst i bibliotek
Och dessa högklackade skor. Jag tror jag dör. Låter ju som en hel jävla elefanthjord så fort någon kommer eller går. Vilket folk verkar göra för jämnan. Usch, det står mig upp i halsen. Dessutom, har de valt att lägga toaletterna i den bakre delen av datasalen och nu låter det som dörren gått i baklås för någon. Där kan personen sitta tycker jag, så det kanske blir tyst.
Kharma's a bitch !
Noll självdisciplin
Fan, jag som ställt klockan tidigt. Tanken var ju morgonpromenad sedan städa lite och in till biblioteket för en hel dag med plugg. Här sitter jag, i pyjamas med facebook uppe. Ingen promenad, inget städ, inget plugg. Nu är det nog faktiskt dags att ta tag i sig själv.
See ya, don't wanna be ya !
Rädslan i ghettot
Man måste se cool ut för att respekteras i ghettot ...
Jag bor ju på Hisingen här i Göteborg och som alla nog vet så är det ju ganska turbulent i dessa områden, massa ungdomsuppror och bilbränder. Trots detta så måste jag säga att jag känner mig himla trygg vårt område, inte någon större skillnad från andra ställen.
Men så en eftermiddag promenerade jag hem från spårvagnen i maklig takt och lyssnade på lite chill musik i lurarna. Jag har gått hela vägen genom det "finare" området och har precis trasslat mig upp för backen. Framför mig står en liten pojke i tioårsålderna med ryggen mot mig. Ofarlig tänker jag, tills han vänder sig om. Tiden stannar och för en tiondelssekund stannar jag i stegen och tittar rakt in i pistolsmynningen.
Där står den lilla, tydligen inte så oskyldiga, pojken med kanske en av de mest verklighetstrogna leksakspistoler jag sett. Svart metall, man riktigt ser tyngden när pojken väger den i sin hand och försöker sig på en snurr på pekfingret. Jag hämtar mig, sväljer ner hjärtat som hamnat i halsgropen och stapplar förbi. Bakom mig hör jag då pojken härma ljudet av pistolsskott och jag vänder mig lite halvt om och mycket riktigt. Ungjäveln siktar på mig och har just "skjutit" mig i ryggen.
Jag känner vad förbannad jag är. På mig själv som faktiskt blir rädd och tror att det finns tioåringar i Sverige som springer runt med pistoler och skjuter hej vilt (vilket det säkert gör, men nu finns ju bara hoppet kvar). Förbannad på denna lilla pojke som uppenbarligen som tyckte det var okej att sikta på mig. Men mest förbannad på föräldrar som låter sitt barn springa runt med något så verkligthetstroget.
Mina barn ska då aldrig få leka med vapen. Någonsin.
Masken min är här !
Världens bästa mark + min fina finne i pannan
Nu har Anna och Lillemor anlänt på deras roadtrip genom Sverige och det blir en kväll i soffan med godis och idol idag. Imorn blir det farligt värre nere på stan.
Kröken ajöken !
I've learnt my lesson
Efter mkt om och men är jag någorlunda blond igen ...
Eftersom jag är fattig student så tyckte jag att det var en tokbra idé att beställa tid för toppning och slingning hos en av Göteborgs många frisörskolor. Det var något både jag, mitt hår och min plånbok snart fick ångra. Kom dit imorse efter att ha längtat i en vecka på att få bort den fula utväxten. Helt ärligt, tror inte att eleven som slingade mitt hår hade gjort det förut.
Hon vävde ingenting, lämnade en två centimeter tjock remsa bak i nacken och snålade med färgen. Hennes kommentar när jag var klar var att den gulhet som nu förgyllde ränderna i min hårbotten skulle gå bort efter ett par tvättar med silverschampoo. Det skulle även fläckarna där färgen läckt göra menade hon. Jag tjafsade och menade att så inte alls var fallet. Men hon gav sig inte och 590 spänn fattigare med tårar i ögonen sprang jag därifrån.
Letade reda på närmaste riktiga frisör som jag hört skulle vara bra och tjejen i kassan tog en titt på mitt hår och jag fick tid en timme senare. Hon gjorde det bästa av situationen men ville inte lägga i mer slingor utan ljusade upp min egna hårfärg för att göra skillnaden mindre markant. Kul när man ber att få hela håret med tunna, tunna slingor och det är cirka 1 cm mellan dom.
Så, 1100 kr fattigare och nu mycket nöjdare har jag lärt mig en läxa. Hade kostat mig precis lika mycket om jag gått till den riktiga frisören från början och jag hade sluppit en randig hårbotten. Det ser betydligt bättre ut efter Nina på Frisörcenter vid Domkyrkan hade jobbat med det och efter en tvätt eller två med silverschampoo är det perfekt.
Thank god. And thank you, Nina. Du är en ängel.
